perssonsresor

Ännu en vecka har gått till ända och vad har jag rapporterat inget.

Förra helgen "pingst" hade vi vårt årliga besök av vännerna från småland och som traditionsenligt bjöd på bad 

På lördagen "Pingstafton tog vi oss till Dalabadet inte för att bada men minigolfrunda, men ack det var stängt så fick en promenad och fick ta vår öl i solstolarna

Inte så dumt!!!!

Söndag "pingstdagen" var det kvällsrepetition med Storbandet inför konserten den 9 juni.

Måndag var det åter repetition men denna gång med symfoniorkestern inför konserten på lördag

och som vanligt torsdagsrep med musikkåren inför sommarsäsongen

och så igår var det tid med konserten



Ikväll åter rep med storbandet.

RESAN TILL VÅR SJUNDE KONTINENT

ANTARKTIS 

Varför denna del av världen som bara beskrivs på följande sätt; lång och besvärlig sjöresa med vågor upp till 6 meter och mer, sjösjuka mm  och vad kan man se is is is och åter is. Antarktis är som gjort för Rekordmagasinet Kallare, blåsigare och torrare än någon annanstans i världen. Världens mest isolerade och istäckta landmassa. Avstånden till omgivande landområden: Sydamerika 1000 km., Sydafrika 4000 km. och Australien 2200 km. Till mer än 99% istäckt, Vi finner  de största fria områden i det mer maritima Väst-antarktis.

 Antarktis förblev länge den okända kontinenten. Det är mindre än 100 år sedan människor för första gången nådde Sydpolen. Kontinenten förmodades länge flöda av rikedomar men James Cook som seglade runt kontinenten för 200 år sedan och var den förste att passera södra polcirkeln konstaterade:

 ”Ingen man skall drista sig längre än jag har gjort och de land som må ligga söderut kommer aldrig att utforskas”

 Vem var då James Cook, född 1728 och död 1779.

Helt självlärd och från en enkel engelsk familj, blev han så småningom en av historiens främste upptäcksresanden och navigatörer. Vid 17 års ålder gick han till sjöss, och tio år senare mönstrade han på som matros i den brittiska flottan. 1768 startade han en serie expeditioner som anses vara bland de främsta någonsin vad gäller navigation och sjömannaskap. Under tre år ombord på fartygen Resolution och Adventure seglade han      110 000 km. Han nådde längre söderut än någon tidigare, och korsade sydpolcirkeln, men fann aldrig det okända sydliga landet ”terra australis incognita”, som han hade en hemlig order om att finna. Det stod klart för honom att en sydlig kontinent fanns infrusen bakom packisen, men han menade att detta hemska land, täckt av snö och is, aldrig skulle kunna vara av intresse för mänskligheten.

 Kontinenten förblev outforskad in i vår tid. Denna sista stora geografiska uppgift uppmärksammades på kongresser i London och Berlin i slutet på 1800-talet. Det ledde till att en serie expeditioner sändes i väg för att utforska kontinenten.

 Den mest kände av dessa upptäcksresande är kanske Robert F Scott, men samtidigt med hans första expedition avseglade en svensk sydpolsexpedition under ledning av Otto Nordenskjöld.

Vid endast 32 år ledde hand denna expedition som utgick från Göteborg, och kom hösten 1901 lyckligt till Buenos Aires, där man bunkrade och tog ombord en argentinsk löjtnant, Sobral.  I utbyte mot att expeditionen erhöll bl.a  kol, skulle denne få följa de svenska forskarna som den förste argentinska övervintraren i Antarktis. På vägen söderut gjordes uppehåll i Ushuaia. Expedition kom att få ett mycket dramatiskt förlopp. Fartyget Antarctic skruvades ner i isen och sjönk. Forskarna tvingades övervintra i enkla stenhyddor i den Antarktiska vinternatten.

 Vem bestämmer i Ingenmansland?

 Antarktis antas ruva på enorma naturrikedomar.

Redan 1908 gjorde England krav på Antarktishalvön och dess övärld. Det tidigare ingenmanslandet blev  fram till 1939 ar krävt till 85%  av många länder såsom Nya Zeeland, Frankrike Australien, Norge , Tyskland. Under 40-talet kom både Argentina och Chile med krav på i det närmaste exakt samma område som England lagt under sig började det bli uppenbart att också den öde och avlägsna kontinenten kunde bli en källa till världspolitisk oro.

 Det internationella geofysiska året IGY 1957-58 medförde en multinationell forskningsinsats i Antarktis. Tolv länder däribland kalla krigets ärkefiender Usa och Sovjet, genomförde i samverkan ett mycket framgångsrikt projekt.. Forskarna ville gärna se en fortsättning på denna verksamhet, och på inbjudan av USA startades förhandlingar om isöknens framtid. I ett litet dokument, där man skickligt lyckades undvika de redan infekterade suveränitetskraven, grundlades inriktningen för den mänskliga närvaron i Antarktis.

 Antarktisfördraget trädde i kraft 1961. Detta unika dokument på bara fjorton korta artiklar utgör grunden för allt arbete i Antarktis. Sverige är ett av de 27 medlemsländer som beslutar i rättsliga frågor kring denna ännu inte exploaterade kontinent.

 Vår resa startade den 4 januari 2002

 En resa från Sverige via Buenos Aires till Ushiaia

 Idag är det den 8 januari och starten på det stora äventyret Antarktis. Båten Akademik Loffe avseglar från Ushuaia med nationalparken Tierra del Fuego eller mera känt som Eldslandet bakom oss och kaptenen har beräknat färden till dryga 40 timmar för att nå fram under förutsättning att vädergubbarnas prognos håller om mycket fint väder.

 Vårt expeditionsfartyg är byggt i Finland 1989 som ett isförstärkt forskningsfartyg  av högsta klass. Besättning är rysk med stor erfarenhet av polarnavigation. Passagerarantalet är maximerat till 110 personer. Fartyget är 117 långt och 18,2 meter brett och med ett djupgående på 5,9 meter.

  Vi seglar ut från Beaglekanalen och vi möts snart av olika fåglar såsom kungskarv, svarthalsad klippskarv, slidnäbb, helpgås och chilensk storlabb.

 Efter några timmar så lämnar vi fastlandet. Så snart vi kommer ut på öppet hav möts vi av havets mäktigaste flygare, en sann vindens bemästrare ”Vandringsalbatrossen” som blir upp till 3 meter mellan vingarna. Flera av hans släktingar svävade under dagen förbi eller omkring oss – smäckra ljusryggade sotalbatrossen, den gråhuvade albatrossen och den sydliga jättestormfågeln alla luftakrobater av enastående klass. Deras mindre släktingar dök också upp, dansande över vågorna – Wilsons stormsvala i fjärilslik flykt, brokpetrellen och valfågeln.

 Nästa morgon hälsade oss med grå himmel som snart öppnade sig och lät en värmande sol stråla över oss. Vid tretiden på morgonen hade vi seglad in i konvergenszonen, stilla och omärkligt. Ännu en stilla morgon i Dragpassagen.

 Med förlig vind kunde vi redan vi 14 tiden utropa ett land ohoj när King George-ön steg fram ur dimman vid horisonten. En osedvanligt snabb och behaglig överfart.

 Full av förväntan fick vi en genomgång i hur man landstiger i Antarktis. Trots rapporter om kraftiga vindar gjorde kaptenen en runda in mot pingvinön. Istället för vår första landstigning fick vi uppleva en stormpiskad havsvik, King George Bay, skiftande i grönt och blått. Hela skådespelet inramat av solbelysta glaciärer

 Vår resrutt var planerade enligt följande:

 King Georg ön

Hope Bay

Browns buff

Paulettön

Deception iland

Trinity önd

Mikkelsens Harbour

Cierva Cove

Neko Harbour

Paradise Harbour

Lemaria kanalen

 Vi närmar nu oss Antarktissundet, uppkallat efter båten som Otto Nordensköld och hans följeslagare färdades med innan skeppet skruvades ner i isen.  Vi kryssar nu ibland mäktiga isberg i rykande storm. Ett tag blåste det full storm 27 meter i sekunden och vi tvingades passera både Browns Buff och Hope Bay utan att landstiga.

 Vi satte nu kurs på Deception Island och inriktade fåra förhoppningar på att få landstiga i kvällningen.

 Landstigningen på utsidan av Deception blev spännande när vågorna bröt mot den svarta sandstranden. Vi hamnade mitt i en jättelik koloni med häckande hakremspingviner. Under närmare två timmar kunde vi studera vad som utspelar sig under den period i pingvinernas liv då de måste lämna sitt rätta element för att fortplanta sig. Livet på land innebär bekymmer med hungriga labbar och jättestormfåglar, med också rituella beteenden för att stärka familjebanden. Att vada över en rännil med sötvatten tycks vara ett betydligt större bekymmer än att trotsa ett stormigt hav, åtminstone om man är hakremspingvin.

 När vi slog upp ögonlocken hade loffe tagit oss till en punkt strax söder om Trinity-ön, nästan 64 grader syd. Med välfylld kräva äntrade vi zodiacerna och får nu en rundtur i viken ”Mikkelsens hamn. samt en landstigning på en mindre ö för att bekanta oss med åsnepingvinerna.

 Fartyget har nu transporterat oss till Cierva Cove. En mycket vacker bukt där massiva glaciärer kastar sig i havet alltmedan imponerande fjälltoppar står på vakt. Ljuset som var trolskt grått, blått och vitt, kastades mellan himlen, havet och isen. 


På dessa små isflack låg den ena efter den andra leopardsälen och gottade sig och till slut kunde vi knappt räkna dem på våra tio fingrar. Flera av oss kunde även glädja sig åt weddell- och krabbätarsäl

 Dagen fick en praktfull final då, lagom till middagens efterätt, två knölvalar presenterades sin stillsamma havsdans. I mer än en halvtimme gosade denna hane och hona med varann.

 Fartyget navigerar sakta in mot Neko Harbour vid norra stranden av Andvord Bay.  Vi fick bevittna det, naturens egna, skådespel som uppstår när ljuset ger färg åt is i former som vi inte visste existerade. Havet ligger spegelblankt och kontrasten mot vår första dag  i Antarktis var storslagen. Pingviner väljer naturligtvis lämpliga landstigningsplatser för sin häckning och inte sällan har de följts av forskare och besittningar för de länder som gör anspråk på landområden. Den argentinska räddningshyddan i Neko Harbour sattes upp 1949. Platsen bebos idag endast av en koloni åsnepingviner.

 Fartyget har nu förflyttat sig in i Paradise Harbour, som utgör porten till denna skyddade vik där is, is och is i alla sina former dominerar landskapet runt viken.

 För första gången förmodligen ges vi nu tillfälle att övernatta på fastlandet.

Bredgrad 64 – 54S 62 –56W.

 Sent på eftermiddagen lämnade dom som ville övernatta fartyget med zodiackerna. Vi tog med våra sovsäckar och tält. När vi landsteg fick vi order om att stampa snötäcket hårt och jämt för att sedan resa vårt tält. Runt omkring tittade sälar och pingviner på vad vi sysslade med. Vissa personer fick iordningsställa vår toalett det var en tunna som grävdes ner i snön.

Vädret var i det närmaste perfekt, vindstilla och en härlig sol. Innan läggdags sjöng vi en godnattsång och därefter gick vi till våra tält.

 Dagen började tidigt redan vid tretiden blev vi väckta , då hade stormen tagit över. Snöfall och tilltagande vind gjorde att fartyget måste flyttas då ett stort isberg var på väg in i viken och kunde riskera att göra det omöjligt att taga oss därifrån. Vårt  läger på land måste rivas i rekordfart. Det tog hela gruppen ca 20 minuter att göra detta och återvända till fartyget.. Västvinden tog i och vid lunchtid blåste det 20 meter i sekunden.

 Vi gick söderut genom Lemariekanalen. Om det inte varit för de kilometerhöga väggarna av berg och is som ibland skymtade genom snöstormen kunde man ha trott att man var i Skandinavien.

 Enträget stirrade vi ut i snödrevet och hoppades innerligt på en ljusning. Istället fann vi passagen spärrad av packis. Vid 65 grader 15 syd tvingades vi vända och styra stäven mot norr.

 En föreslagen landning vid den brittiska stationen vid Port Lockroy hindrades av hård västlig vind.

 Vi styrde då istället in mot Danco Island. som erbjöd ett så pass skyddat läge att vi kunde genomföra en sista landning. Vi möttes av en underbar strand där havet slipade stenblock kelade med små strandande isberg, medan åsnepingvinerna såg ut att njuta av havsutsikten

 Vi lyfte nu ombord codiackerna för sista gången och lämnar nu gradvis den antarktiska kusten bakom oss och stävar ut i Drages passage var vågor välkomnade oss i allt större ordalag.

Fartyget rullade ordentligt i efterdyningarna av ett lågtryck som passerat mot öster

 I tilltagande vind stävar vi med kurs mot Kap Horn. Som är känt för sina västliga stormar.

 Färden fortsatte sedan tillbaks till Ushuaia.

 Vårt äventyr är nu slut.

Vill du se filmen klicka här

Del 1 2A 2B 3 4 5 6 7  8

Äntligen (visserligen efter norrland) var det tid med årets första bad

                                                             1

                                                                2

                                                                   3

I veckan som gick färdigställde Gunnel sitt projekt "kaktus"

I torsdags hade ännu ett år gått och det var åter dags med tornspelning från kyrkan i Trelleborg med medlemmar från Trelleborgs Musikkår










 Jag och Rolf Uddeskog