Nu känns det bra
Provläggning
Nästa del är att flytta tvättmaskinen och avlastningsbordet för att lägga klinker på golv, väva o måla samt sätta väggklinker.
Häsloläget Gunnel börjar jobba på måndag, lite trött men!! Hon har också fått ny tid i Malmö för undersökning av hjärtproblemet.
Jag mår återigen jättebra, med lite hosta
Förkylningstider
Så det var bara att krypa ner i sängen och sedan har hon hostat o hostat. och idag blir det ett besök på vårdcentralen. Vi får hoppas att tillfrisknar snabbt då hon har en tid på MAS för hjärtundersökning på torsdag.
För min del har arbetat på tvättstuga etapp II tagit sin början. Arbetet består vävning, målning, golvklinker och kakel ovan bänk.
Snöandet verkar inte ta slut börjar bli för bra.
Vi väntar på våren så trädgårdsarbetet kan ta sin början och planering av ytan där vi fällde trädet starta. Spännande vad Gunnel planerar.
Här kommer också resterande filmsnuttar från Mongoliet, del 4 5 6
Veckorapport
Nu har det blivit klart med artisten till musikkårens vårkonsert, inte dåligt
Under veckan har vi fått installerat våra nya biograf, projektor med duk. Vi såg en hyrd film, vilken upplevelse och med ljud från hemmabioanläggningen.
Och nu kommer vi att se OS på den stora duken.
Redigeringsarbetet på filmen "Borneo djur och natur" har kommit så långt att det är tid att skriva manuset för texten färdig och sedan lägga in det på filmen men nu kommer OS imellan så arbetet får vänta.
Bierabendspelning med sextetten i torsdagskväll
och i helgen bortbjudna så Söndagen blir en vilodag
Följ med till Mongoliet
Efter vår resa i Thailand tänkte vi ta Er med till "Landet under evigt blå himmeln" Mongoliet.
Ett obo är det första vi stöter på, ett skralt röse som uppförs på passpunkter, vid en väg eller på andra platser där det passar. Mongolerna stannar som regel vid dem och går tre varv medsols runt röset, en slags tillbedjan till de högre makterna i sann schmanistisk anda, och ofta slänger de stenar eller gåvor på stenhögen. När vi följt kutymen beger vi oss ut på vår expedition.”
Mongoliet brukar kallas ”landet under en evigt blå himmel” är landet som nästan alla hört talas om, många inte vet var det ligger och väldigt få besökt. Förra seklet låg det skuggat av kommunismens irrläror men efter glasnost har landet öppnat portarna mot världen.
Arealen är nästan fyra gånger större än Sverige men här bor bara drygt två miljoner människor varav hälften är nomadiserande boskapsskötare och lever ännu idag på samma sätt som man gjort under de sista tusen åren. Landet som helhet ligger högt över havet, i medeltal nästan 1500 meter och det finns tre stora bergskedjor.
Klimatet är starkt kontinentalt med svinkalla med snöfattiga vintrar och varma torra somrar. Temperaturen blir då ungefär som i Sverige, men i Gobi är det hetare förstås.
Mongolerna håller ca 33 miljoner djur i boskapsbeståndet i ett land där temperaturen vintertid liknar Sibiriens 25 minusgrader. Och där finns inga stängsel och inga ladugårdar.
Under en del av resan tar vi oss fram fullt expeditionsutrustade som på Sven Hedins tid, och vi har med stigfinnare, mongoliska hästkarlar, kock, tält, en jurta och all proviant. Utrustningen lastas på träkärror dragna av jakar och kameler. 
Gobi vår första destination. Vi siktar först mot sanddynerna i ett område som kallas Arburd Sands. Ordet Gobi betyder kort och gott öken eller torr plats, men detta område har väldigt lite sand för att vara en av jordens största öknar. Mest är det grus, bar jord, klippor, berg och olika sorters vegetation som fyller ut denna mestadels folktomma barriär mellan Mongoliet och Kina. Vi har bara nått norra kanten där stäppen fortfarande dominerar.
Vad finns det för djur? Argalifåren med sina stora horn, stenbockar, vildgetter. Varg, lo och stäppräv stryker omkring, kungsörn och gamar seglar i luften.
Efter en god natt söm i jurtan 
beger vi oss till familjen Chodog som håller på att välja ut ett antal kapplöpningshästar till Naadam spelen om drygt en månad. En femteplats från förra året skall försvaras. Besöket avslutas med att det dukas upp, mjölk te ost bröd och en flaska mongolisk vodka.
Efter besöket i Gobi har vi transporterats oss med fyrhjulsdriven rysk minibuss till foten av berget Bogd Khan. Detta är världens älsta natuskyddade område, fridlyst sedan 1778, Den tidens härskare förbjöd både jakt och timmerhuggning och i dag har berget nominerats till världarvsstatus.
Grupper med lövträd står i dungar som på en savann. Människor, djur och landskap är sammanflätade i en tidlös gobeläng och man kan lätt tänka sig att Djingis khan ska dyka upp i det kortvuxna gräset anförande en hord skränande och livsfarliga krigare.
Området är en kolossalt stor viltparadis med björn, lo, järv, varg, älg, kronhjort etc. Och den visar upp ett landskap så likt norra Sverige att min impression tvärvänder från det exotiska till det hemtama. Göken ropar i flera riktningar. Har jag varit här förr?
Vi vandra först in i en pastoral dalsänka med välmående gräsmarker där mängder av hästar betar som om de vore vilda djur men alla har sina ägare. Nu i juni blommar allsköns örter vackert. Ängarnas bedövande blomsterprakt rymmer många arter som är nära släkt med vår svenska flora. Jag ser apelsinfärgade daldockor och håriga sippor, och i skogen dyker den trädgårdsbekant bergenian upp i full blom. Mer än 1150 växtarter har man hitta i detta enormt vidsträckta naturreservat som heter Khan Khentii.
Berget i reservatet är spegelbilder av våra fjäll. De har en kal trind hjässa med enstaka snöfält, men på vissa ställen står mängder av främmande stenstoder, raukliknande klippsprång, så kallade torrbildningar.
Här kommer dom första 3 avsnitten 1 2 3
RAPPORT FRÅN HEMMET
Gunnel mår bra och jobbar för fullt och det känns skönt.
